Nytt kunskapscentrum i Uppsal

Att vara utvecklingstöd och förälder är inte så lätt. Att vara barn till föräldrar med begåvningshandikapp är också problematiskt. Vårt samhälle har inte riktigt tagit till sig att det är en grupp som behöver hjälp och stöd. Socialtjänsten får nämligen inte enligt lagstiftningen omhänderta barnen hur lättvindigt som helst. Landstinget hjälper ju via vx habiliteringen dessa föräldrar, men vem ser till helheten? Allt för många barn har den senaste tiden vittnat om hur svårt det varit att ha förståndshandikappade föräldrar. Vi vet ju också av Oskarshamnsfallet hur förskräckligt det kan bli. Helt klart är att det behövs en samlad kunskap och metoder för att hjälpa. Det här är verkligen en bortglömd/gömd grupp.

I dag, på ett jättebra möte på socialförvaltningen i Enköping, fick jag veta att i Uppsala län har man kommit längst i Sverige på att hitta metoder för hur man kan hjälpa föräldrar och barn. Kanonbra vilket även uppmärksammats internationellt. I höstas besökte jag familjecentralen i Tierp och där ligger man väldigt långt framme. Nu äntligen kan jag knyta ihop det besöket och den informationen till att göra något bra. För här har verkligen de beslutsfattande inte fattat hur viktigt det är och hur många barn det verkligen rör sig om. I dag tvångssteriliseras inte kvinnor som är förståndshandikappade men det tycks inte alla ha förstått.

Nu vill jag verkligen jobba för att det ska bli ett nationellt kunskapscentrum förlagt till Uppsala för utvecklingstöda föräldrar och deras barn. Räkna med att ni kommer att få höra mer om detta. (Lyckades centerkvinnorna driva fram riskkvinnocentrum så ska väl vi kunna fixa detta också.!!!)
Solveig